Mode - särskilt snabbmode - har hamnat i fokus under de senaste åren. Pressen är hög på branschen för att den ska bidra till hållbarhetsambitionerna i FN:s Agenda 2030 och Parisavtalets mål för minskning av växthusgaser.
Den stora utmaningen för modet är att övergå till cirkuläritet, klimatpositivitet och social rättvisa. Det är mycket möjligt att göra stora förbättringar med tanke på industrins påverkan. Modebranschen är ansvarig för cirka 4 % av de växthusgaser som släpps ut i atmosfären (2,1 miljarder ton växthusgasutsläpp*). Varje år hamnar cirka 17 miljoner ton textilavfall** på soptippar. Varje sekund bränns eller begravs motsvarande en sopbilslast kläder på en soptipp. Modeindustrin är en av de största bidragsgivarna till att mikrofibrer av plast hamnar i våra hav, och mindre än 1 % av alla kläder återvinns idag. ILO (Internationella arbetsorganisationen) uppskattar att omkring 170 miljoner människor i världen arbetar som barn, varav många inom textil- och beklädnadssektorn***.
Industriledarna hade tidigare inte mycket incitament att förändra sig, men efterfrågan på cirkulära produkter pressar branschen att förändras.
En DNV-konsumentundersökning om cirkularitet visar att det finns flera aspekter som spelar in när konsumenter beslutar om de ska köpa cirkulära modeprodukter. Information om det ekologiska fotavtrycket är viktigt för 49,1 %, arbets- och anställningsförhållanden för 45,7 %, produktens kvalitet för 38 % och certifieringar, verifierade etiketter och bekräftade hållbarhetsuttalanden för 37,8 %. Därefter följer information om leveranskedjan (35,1 %) och information om produktvård, reparation och bortskaffande (35 %). Denna bild visar att tillverkare och varumärken har flera cirkulära dimensioner som de kan vara aktiva inom.
Utmaningen är att skala upp de första pilotprojekten. För att göra det måste modemärkena genomföra förändringar på olika nivåer.
- Arbeta med leverantörer och aktörer i värdekedjan för att förbättra cirkulariteten från råvaror och omvandlingsprocesser.
- Använd vetenskapligt baserade metoder för att mäta cirkularitet, både utgångsläget och förbättringarna.
- Investera i teknik för att förbättra fiberns cirkuläritet och i nya affärsmodeller för att se till att kläder som är uttjänta inte hamnar på soptippar eller förbränns.
- Meddela cirkularitetsegenskaperna direkt på produkterna.
Spårbarheten måste gå igenom alla initiativ och utgöra ryggraden i en öppen industri. Detta är ett nödvändigt villkor för att industrin ska kunna genomföra framgångsrika hållbarhetsinitiativ.
Företag som agerar i riktning mot cirkularitet kommer att belönas ekonomiskt på kort sikt. Mer än hälften av dem som har sett en cirkulär produkt har köpt den. Denna andel kommer att öka om varumärkena kan uppfylla konsumenternas förväntningar när det gäller stil, pris och redovisning av miljöavtryck.
DNV:s undersökning visar att de främsta skälen till att välja en cirkulär produkt fortfarande är stil och pris. Att bidra till miljömässiga och cirkulära orsaker kommer på tredje plats. Framöver måste företagen leverera cirkulär tillverkning och hållbara material, men de kan inte bortse från preferenser, köpvilja och köpkraft hos det målgruppsanpassade kundsegmentet för att lyckas.
Referenser
* https://www.mckinsey.com/industries/retail/our-insights/fashion-on-climate
*** https://www.ilo.org/islamabad/whatwedo/projects/WCMS_648369/lang--en/index.htm