Ett strukturerat tillvägagångssätt för att dramatiskt minska livsmedelsförluster och avfall

Det är ett häpnadsväckande faktum att nästan en femtedel av all mat som finns tillgänglig för konsumenter globalt går till spillo, men ett strukturerat tillvägagångssätt som beskrivs i den kommande ISO 20001-standarden kan hjälpa företag att avsevärt minska ohållbara livsmedelsförluster och matsvinn.

Siffran en femtedel matavfall är en uppskattning av FN:s miljöprogram (UNEP) och den är oerhört viktig. Enligt den humanitära välgörenhetsorganisationen Action Against Hunger produceras det mer än tillräckligt med mat i världen för att mätta alla på planeten, men 733 miljoner människor går fortfarande hungriga varje dag.

Företag och organisationer i livsmedelskedjan kanske inte kan göra så mycket åt den hunger som orsakas av krig och naturkatastrofer, men de kan påverka livsmedelsförluster och matsvinn genom att anta en strukturerad strategi för att hantera frågan i sin egen verksamhet och värdekedja. Ett sådant tillvägagångssätt beskrivs i den nya ISO 20001-standarden som för närvarande är under utveckling och som förväntas släppas 2027.

Det finns ett krav som redan används enligt FSSC 22000 version 6. I FSSC 22000:s vägledningsdokument om livsmedelsförluster och avfall sätts frågan i samband med FN:s SDG 12 (mål för hållbar utveckling). Det innehåller också hänvisningar till olika källor som uppskattar förlusterna på grund av livsmedelsförluster och avfall till över 1 biljon USD per år. Det ger en tydlig bakgrund till att livsmedelsförluster och matsvinn har tydliga hållbarhets- och ekonomiska konsekvenser. Tanken är dock att företagen skulle kunna dra nytta av mer vägledning för att branschen ska kunna göra en betydande insats för att minska de nuvarande förlusterna och svinnet av livsmedel.

Vad är matförlust och matsvinn?

För att företag ska kunna minska eller eliminera livsmedelsförluster och matsvinn är det viktigt att skilja på vad som är vad.

Livsmedelsförlust definieras som en händelse som inträffar innan livsmedlet når konsumenten och som orsakas av faktorer som produktion och bearbetning eller under lagring och distribution. Det kan inträffa var som helst i leveranskedjan och kan vara så enkelt som att vissa grödor lämnas kvar på marken eller att produkter faller av lastbilar till att produkternas visuella kvalitet (fläckar etc.) kan göra dem osäljbara. Ett annat exempel är dåliga lagringsförhållanden som kan göra livsmedel otjänliga som människoföda eller låg avkastning i omvandlingsprocesserna, produktionsfel och spill eller underlåtenhet att fastställa värdet av återanvändbara biprodukter.

Matavfall å andra sidan är livsmedel som skulle kunna användas som människoföda men som medvetet kastas bort av detaljhandeln eller konsumenten själv. Det kan bero på produkternas utgångsdatum, förpackningarnas eller portionernas storlek eller helt enkelt på dålig logistik, till exempel överbeställningar från återförsäljarna eller att konsumenterna väljer att inte äta en produkt de har köpt.

DNV:s senaste ViewPoint-undersökning visade att företagen försöker genom att använda den som djurfoder, inklusive djurmat, donera den till matbanker för konsumtion av människor, kompostera den eller om möjligt återanvända den till andra livsmedelsprodukter. Destruktion på deponi är det minst attraktiva alternativet ur ett hållbarhetsperspektiv och enligt DNV:s undersökning bortskaffas endast 12% av livsmedlen på detta sätt.

Strukturerad metod för att minimera livsmedelsförluster och svinn

De flesta företag som är involverade i livsmedelskedjan, från gårdar till återförsäljare och restauranger, har investerat tid och kraft i att införa ledningssystem för livsmedelssäkerhet. Ibland kan det vara för att följa lokala bestämmelser, men oftast är det för att det är en handelsbiljett eller på grund av den ekonomiska och ryktesmässiga förbättring som kommer från att bygga förtroende för din livsmedelssäkerhet.

Livsmedelsförluster och svinn behandlas inte på ett heltäckande sätt i standarden för ledningssystem för livsmedelssäkerhet, även om det nämns i FSSC 22000. Det är inte heller troligt att livsmedelsförluster och svinn kommer att bli föremål för någon större reglering, även om det ibland kan finnas kopplingar, t.ex. när man fastställer bäst före-datum för produkter för att minimera riskerna för livsmedelssäkerheten.

Den kommande ISO 20001-standarden använder samma High Level Structure (HLS) som de flesta av de andra standarderna och kommer därför inte att vara obekant för företag som redan följer en ISO-standard.

Ett system för hantering av livsmedelsförluster och avfall kan hjälpa företag genom att tillhandahålla ett strukturerat ramverk för att:

• Noggrann identifiering och mätning av livsmedelsförluster och matsvinn i hela värdekedjan.
• Upprätta tydliga mål och syften för att minska livsmedelsförluster och avfall.
• Anta bästa praxis och standardiserade förfaranden för att minimera avfall.
• Kontinuerligt övervaka framsteg och rapportera om resultat, vilket ökar transparensen och ansvarsskyldigheten.
• Förbättra den övergripande effektiviteten och minska kostnaderna i samband med livsmedelsförluster och avfall.
• Bidra till bredare hållbarhetsmål och förbättra ESG-prestanda.

Ett viktigt faktum från Viewpoint-undersökningen är att 32% av de stora företagen anser att mer än 60% av livsmedelsförlusterna och svinnet skulle kunna undvikas och 35% av ledarna säger detsamma. Detta är goda nyheter eftersom det verkar finnas en medvetenhet om att det finns en potential - och för vissa en betydande sådan - att minska den nuvarande livsmedelsförlusten och det avfall som genereras av branschen och medan den nuvarande ISO 22001-standarden beskriver processen för att identifiera hotspots där livsmedelsförlust och avfall uppstår, kommer detta att förstärkas i den kommande ISO 20001-standarden tillsammans med ett ramverk för att proaktivt ta itu med livsmedelsförlust och avfall till förmån för företaget och planeten.